Hejhå

Sju träningspass på tre dagar har resulterat i ingen träningsverk alls samt en bamseförkylning. Kan inte andas med näsan, sover dåligt, har ont överallt och käkar piller 24/7. Jag orkar verkligen inte med detta. Förra gången jag blev sjuk tog det minst en månad för mig att bli helt återställd, och vi har tre fystest nästa vecka. Det är så himla frustrerande. Det känns som om allt jag byggt upp under de senaste två månaderna, försvann under en natt. Svisch, gone. Som tur är i alla fall att vi har ledigt från och med nu tills på måndag och har inget inplanerat. Så ska försöka vila, fast det kommer ju typ inte gå.
 
 
Nu ska jag och mina roomies ha Harry Potter-maraton, och lite tonfiskpasta på det. Shara som jag bor med är tydligen världens HP fan.
 
Kolla in det coola glaset med vår skolas idrottslogga på.

97° Fahrenheit

Igår var det move in day på campus. Jag bor i något som heter University Village, som är lägenheter där egentligen bara sistaårselever får bo i, men eftersom man är student athlete så har man vissa förmåner, hehe. I alla fall, igår efter att vi flyttat in, spelade vi en players vs parents game, åt tillsammans och chillade på rummen och packade upp. Vi åkte till Walmart och skulle köpa massa grejer till rummen. Hittade en del men dock blev min mobil stulen. Så himla irriterande, efter inte ens tre dagar i USA. Aja, tack gud för iCloud. 
 
 
Dålig bild från utanför grindarna till University Village
 
Idag har vi haft den första träningen. Dock inofficiell, eftersom coachen egentligen inte får börja träna oss förrän den 5e augusti eller nåt sånt. Första passet var kl två, i två timmar, och det var 97° Fahrenheit ute, dvs lite mer än 36° Celsius, fattar ni?! Lägg sedan på luftfuktigheten, som är HÖG. Gissa om någon höll på att dö. Och det blev ju inte bättre av att dagens andra träningspass bara var några få grader "kallare". 

Tre träningspass står på schemat imorgon. Ligger nu i sängen och ska sooova efter en lång och varm dag som slutade mysigt med filmkväll i vår lägenhet med 11 tjejer från laget. 

Äntligen framme

Första dagen. Den började i Köpenhamn kl 04:45, då jag och familjen steg upp, hämtade ut min lilla frukostbox från hotellet och gick till stationen och tog tåget till Kastrup. Sa hejdå till min underbara familj för att påbörja den hittills förhoppningsvis bästa resan i mitt liv.

 

07:30 lyfte planet från Danmark och ca två timmar senare anlände jag i London. Där hade jag sedan innan planerat att köpa mitt favoritgodis som bara finns i Storbritannien, vilket jag gjorde, men jag var så himla hungrig och visste inte när jag skulle få mat på planet. Så jag gick för att köpa mat. Dock tog det längre tid än förväntad och jag fick springa till gaten men maten i händerna.  

 

Från London till Chicago, en ca 10 timmars flygresa. Den gick snabbare än vad jag förväntade mig, men ändå tung och jobbig. Sov en del, vilket verkligen behövdes då jag under de två senaste dygnen inte har sovit mer än åtta timmar.

 

 Chicago från luften.
 
Väl framme i Chicago satt jag och väntade vid gate G1B, och väntade och väntade. Efter ett tag ändrade dem skärmen från ”Little Rock 2:50 pm” till ”Cincinnati 2:40pm” och där satt vi och väntade på ett plan som inte skulle gå. Tio minuter efter planerad start blev vi förflyttade till en annan gate, där vi efter 45 minuter slutligen lyfte. Min coachen skulle hämta upp mig 4:15 pm, men planet kom strax efter 5 pm.

 

Fick ett bra första intryck av coachen, han var som jag förväntat mig, dock bara lite kortare. Och han skjutsade hem mig till Thomas, han som jag ska bo hos i två dagar innan jag flyttar in på skolan på lördag. På lördag ska vi ha en players vs parents game, och den skulle egentligen spelas utomhus, men på lördag ska det vara 37 grader, så det blev flyttad inomhus, TACK FÖR DET. Det är så himla annorlunda klimat här, varmare än i Sverige, och MYCKET luftfuktigare. Jag frågade om vädret då det var 28 grader utomhus och fick som svar att ”it’s usually warmer than this.”.

När vi kom till Thomas hus, som förövrigt var hur fint som helst (fler bilder kommer), möttes jag upp av Thomas, hans fru Jeanine, och deras fyra söta barn; Piper, Mattias, Becket och Winslow.

 Mattias och Piper öppnar paket från Sverige.
 
Piper, Mattias och Becket. Lilla Winslow som bara är några månader gammal ligger och sover. 

 

Var förvånad över att jag inte var tröttare än vad jag var faktiskt var, för anlände till Little Rock 17:00 lokal tid, dvs midnatt i Sverige. 

 

Vi åkte och handlade lite mat, hämtade ut min nya dator, hämtade pizza och åt utomhus på deras terass, och tog det lugnt resten av kvällen. Jag hade köpt svenska barnböcker till barnen, som dem ville att jag skulle läsa för dem innan läggdags, vilket jag gjorde ett litet tag. Gick själv och la mig runt 9:30pm, halv fem på morgonen svensk tid. Thomas sa till mig att jag senast skulle vakna kl 7, pga jetlagen, och jag tänkte ”nej, jag kommer sova hur länge som helst typ för att jag är så trött”, men han hade rätt, för här ligger jag 5:30 (12:30 svenskt tid) och skriver. Men nu ska jag i alla fall försöka sova lite till, och detta inlägget kommer väl upp någon gång då jag har internet igen. Puss och kram alla fina.


RSS 2.0