Sverige, Sverige älskade vän

Att komma hem till Sverige är alltid precis lika underbart. Sommar som vinter, känslan av att få komma hem till sin trygghetszon och egentliga vardag är svårslagen. 
 
Denna vintern hemma var något extra. För det första var jag hemma i nästan sju veckor, vilket gjorde att jag hann med väldigt mycket. Det började med att jag efter inte ens ett dygn hemma i Halmstad, tog tåget upp till Stockholm för en helg, ett beslut som jag är otroligt glad över att jag tog. Efter helgen kom jag hem glad och en pojkvän rikare. Jobbade efter det i två veckor, och hann träffa saknade vänner och familj innan Nikita kom ner till Halmstad på nyårsdagen. Eftersom vi inte hade så mycket tid med varandra innan jag skulle åka tillbaka till USA, bestämde vi oss för att ta en veckas solsemester tillsammans. Det var egentligen tänkt att vi skulle till Egypten, men efter terroristattacker och bombhot så kändes det valet inte lika självklart. Efter drygt två veckor i Halmstad tillsammans, en resa till Jönköping och en minisemester i Helsingborg tillsammans med hela familjen, så åkte jag och Nikita till Kanarieöarna för lite kvalitetstid. 
 
En vecka med sol och bad, absolut, men gladast är jag över den tid jag fick spendera med honom där, bara jag och han. En underbar vecka med en underbar kille och jag hade inte kunnat avsluta mitt grymma jullov på ett bättre sätt.
 
Jag hade kunnat gå mer in på detalj, men låter istället bilderna tala för sig själva.


Back at it

Nu har jag varit tillbaka i Kalifornien i drygt två veckor. Visst är det alltid skönt att åka tillbaka, men i år var det extra jobbigt att åka hemifrån Sverige (snart kommer också ett inlägg som summerar mitt fantastiska och händelserika jullov). På dessa två veckor har det hunnits med en del. En kickstart i skolan har fått mig på alerten och det har redan hunnit bli ett par sena nätter.
 
Jag har ju flyttat off campus nu, och bor i en lägenhet i Lakewood med Ida, Moa, Vendela och Monica. Eftersom Monica är den enda som har bil av oss, och hon inte har några lektioner på måndagar eller onsdagar, så har det slutat med att vi andra har fått ubra fram och tillbaka till skolan ett par gånger i veckan. Det är så sjukt irriterande att inte ha bil, och man känner sig så himla begränad. Därför var jag, Ida och Moa på DMV (Department of Motor Vehicles) i Bellflower i fredags för att försöka fixa amerikanskt körtkort (betona försöka) för att kunna köpa en bil ihop. Det gick ju som det gick, och efter att ha spenderat hela dagen på DMV kom vi tillslut därifrån i total misslycka. Både jag och Moa fick göra teorin, som jag för övrigt spikade, men Ida fick inte ens komma dit. Efter teorin tog det stopp för mig, men tänker inte gå in i detalj på vad som gick fel, för det vet jag inte riktigt själv. Men Moa fick lov att boka uppkörningen så nu hoppas vi på att hon kommer att klara den så att vi kan fixa det sista med bilen.
 
Utöver detta, så har inte så mycket hänt, förutom att träningarna med alla hemska fitnesstest har börjat. Jag har börjat komma in mer i vardagen, men längtar för första gången till finals week, bara för att det betyder att jag då snart kommer hem igen. 
 
Det bästa som har hänt hittills i alla fall är att min familj har bokat sin resa till LA!! De kommer hit i två veckor och är så sjukt glad över detta! Jag har klarat mig bra utan dem tidigare under de fyra månaderna jag har varit borta i USA, men nu ska det bli så himla roligt att få ha dem här, att jag har något att längta till som inte är alldeles för långt bort, och att få visa dem runt i staden som nu har blivit mitt hem.

Och grattis till världens bästa pappa som fyller år idag 

RSS 2.0