Varför känns de alltid som att sommaren är så kort? Är det för att man har mycket roligare då och tiden går fortare då? Eller är det helt enkelt för att sommarvädret inte drar igång förrän i mitten av juli och stannar i ungefär en vecka för att sedan återgå till 15 grader, regn och blåst? 

 

Oavsett så sprang sommaren väldigt snabbt förbi. Jag var ändå hemma i nästan tre månader och tyckte faktiskt stundtals att jag hade väldigt mycket tid hemma i Sverige i sommar, men ändå så gick det ett ögonblick och sen var jag tillbaka på Kastrup. 

 

Trots att det känns som jag knappt var hemma, så har jag hunnit med så himla mycket. Först och främst så åkte jag och Nikita nästan direkt efter att jag kom hem till Ukraina, med ett oväntat men spännande stop i Riga, pga. flygförseningar. En underbar vecka (trots matförgiftning och flera ambulansbesök) i Ukraina passerade och väl hemma väntade studenten för Nick.

 

Efter studenten började jag jobba, och snart var det dags för midsommar. I år åkte jag upp till Stockholm för att fira midsommar i skärgården med Nikita och hans vänner, vilket var väldigt mysigt och lyckat! En dag på Liseberg med min bättre hälft på hans födelsedag hanns också med, samt några matcher och mål i HBK, som jag spelade för i sommar. 

 

Nån riktig sommarvärme lyckades aldrig komma, men sommarkänslan kom ändå. För vad är en svensk sommar utan regn? Och regn kom det minsann.