Säsongen hade startat på absolut bästa sätt, både individuellt och för laget. Vi hade vunnit alla matcher och jag hade fått starta samtliga. Första hemmamatchen för säsongen började också bra, och jag fick starta även där. Men i slutet av andra halvleken krockade jag ihop med en av motspelarna och fick en smäll mot huvudet. Hjärnskakning. Kul. Så himla typiskt mig. Jag hade precis fått den starten på säsongen som jag verkligen hade längtat efter, men lyckan stannade inte länge. 

De tre kommande veckorna bestod av huvudvärk, återkommande doktorsbesök och irritation. Huvudvärken var dock inte så långvarig, men jag var trots det inte tillåten att varken träna eller ens vara ute på planen med laget. Exakt tre veckor efter att det hände blev jag helt cleared från doktorn att få börja spela igen. Förra året blev jag aldrig helt kvitt mina småskador som följde mig hela säsongen, men jag hoppas verkligen att det blir annorlunda i år. Jag missade totalt fem matcher, varav fyra av dem var conference matcher. On top of that, så ligger nu min kondition så långt ner den kan haha. Surt, men det allra skönaste var nog ändå att komma tillbaka i min första match och göra mål efter fem minuter, trots att jag också var helt död efter fem minuter. Laget har dock kört på väldigt bra utan mig och vunnit de fyra första conference matcherna, så vi har nog motbesivat hela västkusten här och ligger rankade högre än vad laget har gjort på flera år. Nu blickar jag bara framåt, och ser fram emot att kötta det som är kvar av säsongen.