Som ni ser på bilderna så gick det ju rätt så bra. Vi vann med 7-0 och en bättre säsongsstart hade man inte kunnat önska sig. Jag fick starta (wihooo), och spelade hela första halvlek på högerkanten. FATTA, HELA FÖRSTA HALVLEK, var DÖD efter 20 minuter. Men är jätteglad över att jag fick starta, och dessutom gick det ganska bra för mig. Trots värmen och att jag sprang upp och ner som en galning, så gick jag nöjd av plan i halvlek efter ett mål, det första målet dessutom, och två assist. Fick beröm av coach med, vilket bara gjorde allting bättre. Om han är glad är alla glada (tro mig, man vill inte få honom på dåligt humör, haha). Var så roligt att spela med ett helt nytt lag, och jag som aldrig brukar vara nervös inför match, var hur nervös som helst. Men det är väl ändå ganska förståeligt? Och den oro som jag tidigare haft om att jag inte skulle vara bra nog, finns inte längre. 

Länk till matchreportage finner du här.

 

Det finns några saker som jag har märkt skiljer sig från Sverige när man spelar. För det första har vårt lag tre kaptener, och alla tre går fram till domarna (dem har både huvuddomare och två linjedomare) innan match för att hälsa. Resten av lagen hälsar inte. För det andra så har man inte riktigt fria byten som vi har haft hemma, utan om jag t.ex. blir utbytt i första halvlek, får jag inte komma in igen förrän nästa halvlek, och samma sak gäller den halvleken om jag blir utbytt. Och för det tredje så ställer man upp startelvorna i båda lagen innan matchstart (vid avbytarbåsen) och man blir uppropad med namn, nummer och vart man kommer från och vinkar till publiken så där proffesionellt. Sen går man fram till mittplan, oftast med en bollkalle i handen, där nationalsången spelas.

 

Glada tjejer i isbadet efter match.